Båda fläktarna var igång. Fönstret hade han precis stängt, något om att det inte matchade hur man får den perfekta temperaturen innan man somnar. Så länge han var glad så. Själv låg jag under mitt täcke för rätt svalt var det ju ändå. Hans låg i en hög.TV:n lös lite för skarpt för det mörka rummet. Blåa och gula gubbar sprang omkring. Fram och tillbaka. Jag kunde höra hur trött han var när han desperat försökte hålla sig vaken. En till person hade kunnat få plats mellan oss, vi båda i våran egna värd, men tillsammans. Det var ju ändå mysigt. När målet kom och vi förlorade var han för trött för att göra mer än att svära. Själv var jag mest för pigg för att vilja somna.
/ Tindra Tumelius
0 kommentar(er)
