Spelar Peps i den heta bilen på väg hem till Sölvesborg. Han är död. Många är döda, de flesta är döda. Men jag lever, ännu. Och en liten försiktig, stilla glädje porlar i mig efter dagen i Olofström.
Om de bara visste. Hur mycket de visar av sig själva - stolthet, rädslor, nyfikenhet, misstänksamhet (nej, mycket lite), glädje utan beräkning.
Om de bara visste hur tydligt skådespelaren syns bakom rollerna och maskerna. Om de bara visste hur hoppfullt det är.
0 kommentar(er)
